adapterproteiner

Adapterproteiner är proteiner som fungerar som scaffolds i cellers signaleringsnätverk genom att samtidigt binda flera olika proteiner. De saknar ofta egen enzymatisk aktivitet och verkar främst genom att samla signalmolekyler vid rätt plats och tidpunkt. Genom modularitet och olika bindningsdomäner kan de koppla receptorer till effektorer och därigenom bestämma vilka vägar som aktiveras.

Många adapterproteiner innehåller domäner som SH2, SH3, PH, PDZ eller WW, vilka gör det möjligt att känna igen fosfotyrosinrester, prolinrika sekvenser eller lipider samt andra interaktionsytor. Denna domänbaserade uppsättning gör att adapterproteiner kan fungera som centrala kontaktpunkter där flera signaler möts och regleras.

Exempel på klassiska adapterproteiner är Grb2, LAT och SLP-76. Grb2 har en SH2-domän och två SH3-domäner; SH2-domen binder fosfotyrosiner på aktiverade receptorer, medan SH3-domäner rekryterar SOS och därigenom kopplar signalen till Ras-MAPK-vägen. LAT är ett membranbundet adaptorprotein som fosforyleras efter T-cellens receptoraktivering och fungerar som plattform för rekrytering av PLCγ1, Grb2 och SLP-76. SLP-76 är ett leukocytellt adaptorprotein som verkar i immunologiska signaleringsvägar tillsammans med LAT.

Adapterproteiner regleras genom fosforylering som skapar nya bindningsplatser, samt via subcellulär lokalisering och proteolys. Deras funktioner är viktiga för signalens specificitet och dynamik, och felaktig funktion kan bidra till cancer och immunrelaterade sjukdomar.