receptoraktivering

Receptoraktivering är processen där en receptor går från ett viloläge till ett aktivt läge efter att ett ligand binder till receptorn. Bindningen orsakar oftast en konformationsändring som gör receptorn kapabel att initiera intracellulära signaler och därigenom påverka cellens funktioner.

Receptorer finns i flera klasser, beroende på struktur och funktion. Membranförankrade receptorer inkluderar ligandstyrda jonkanaler, G-proteinkopplade receptorer (GPCR) och receptortyrosinkinaser. Det finns också intracellulära eller nukleära receptorer som aktiveras av ligander som passerar cellmembranet och reglerar genexpression. Denna mångfald speglar olika sätt att omvandla extracellulära signaler till cellulära svar.

Mechanismen för aktivering varierar mellan receptorfamiljerna men gemensamt är att ligandbindning leder till en konformationsändring och ofta rekrytering av effektorer. Detta kan resultera i öppen jonkanal, aktivering av kinaser eller bildning av second messengers som cAMP, Ca2+ eller IP3. Dessa signalvägar vidarebefordlar informationen till olika cellulära mål och kan leda till förändrad jontransport, metabolism eller förändrad genexpression.

I farmakologi används begreppen agonist och antagonist för att beskriva hur ämnen påverkar receptoraktivering. Agonister efterliknar endogena ligander och aktiverar receptorn, medan antagonister hindrar aktivering. Desensitisering och nedreglering av receptorer kan ske vid upprepad stimulering och påverka känsligheten över tid. Receptoraktivering är central för normal fysiologi och en viktig princip i läkemedelsutveckling.