Psykodynamiska

Psykodynamiska är ett begrepp inom psykologi och psykiatri som avser studiet av hur psykiska processer påverkar varandra över tid. Fokus ligger på omedvetna motiv och inre konflikter samt hur tidigare erfarenheter formar nuvarande tankar, känslor och beteenden.

Historiskt härstammar psykodynamiska tänkandet ur Sigmund Freuds psychoanalytiska teori. Centrala begrepp är omedvetna processer, försvarsmekanismer, konflikter mellan impulser och krav samt överföring och motöverföring i kliniska möten. Enligt perspektivet bildas personlighet av interna representationer av andra och av sig själv.

Moderna psykodynamiska inriktningar omfattar ego-psykologi, objektrelationsteori, självpsykologi och relationspsykologi. Psykodynamisk terapi syftar ofta till att göra omedvetna processer medvetna och förändra mönster i relationer och känslomässiga reaktioner, vanligtvis i en tidsbegränsad eller mer strukturerad form.

Användningsområde och forskning: psykodynamiska metoder används inom klinisk psykologi och psykiatri vid tillstånd som depression, ångestsjukdomar, personlighetsstörningar och relationsproblem. Forskning visar att psykodynamisk psykoterapi kan vara effektiv, särskilt vid långvariga eller komplexa problem, men empirisk evidens varierar och metoderna kritiseras för subjektiv tolkning. Integration med andra terapiformer förekommer.

Etymologi: Begreppet kommer från grekiska psyche ('själ') och dynamis ('kraft'). I svensk psykologisk och psykiatrisk litteratur används det för att beskriva en teoretisk och terapeutisk ram som betonar det omedvetnas betydelse för psykologisk funktion.