Procedurbehörighet

Procedurbehörighet är ett begrepp som används inom svensk offentlig förvaltning och inom IT-styrning för att beskriva den formella rättigheten att utföra vissa procedurrelaterade åtgärder i en process eller ett system. Den anger vilka individer eller roller som får initiera, registrera, granska, besluta eller avsluta ett ärende eller en uppgift.

Syftet är att säkerställa ansvar, kontroll och spårbarhet. Genom definierad procedurbehörighet möjliggörs separation av uppgifter och minimerad risk för otillåtet agerande. Den underlättar också revision och uppföljning av hur ärenden hanteras.

Omfång och exempel: I en myndighets ärendehantering kan en handläggare ha behörighet att skapa ett ärende och tilldela uppgifter, medan en beslutsfattare har behörighet att avsluta ett beslut. Inom IT-system används ofta roller som skapare, granskare och beslutsfattare med särskilda behörigheter. Inom upphandlings- eller myndighetsarbete reglerar procedurbehörigheten vilka steg som får genomföras av vem.

Genomförande och styrning: Procedurbehörighet regleras vanligtvis genom rollbaserad åtkomstkontroll (RBAC), policyer och dokumentation av befogenheter. Viktiga principer är minst privilegium, separation av uppgifter, loggning, övervakning och regelbundna uppföljningar av behörigheter.

Relation till andra begrepp: Procedurbehörighet är relaterat till men skiljer sig från generell kompetens eller statlig delegeringsrätt; det fokuserar på åtgärder i en speciell process och de rättigheter som krävs för att utföra dem. I digitala tjänster är det vanligt att procedurbehörighet kopplas till granskningsspår och åtkomstkontroller.

Juridisk kontext: Inom svensk offentlig sektor regleras delegering av befogenheter i interna riktlinjer och arbetsordningar; därmed kan procedurbehörighet behöva dokumenteras och följa lagstiftning om offentlighet, sekretess och integritet. I IT-lösningar täcks den också av säkerhets- och dataskyddsramverk.