Problemlösningsproblem

Problemlösningsproblem är ett begrepp som används inom pedagogik och kognitiv forskning för att beteckna uppgifter som primärt kräver att eleverna upptäcker och tillämpar strategier för att nå en lösning. Till skillnad från rutinmässiga övningar presenteras ofta problem som är oklara eller öppna, där vägen till lösningen måste konstrueras snarare än följas av tydliga steg.

Problemlösningsproblem kan vara väldefinierade eller oklara; vissa anger målet men tillåter flera vägar, medan andra lämnar målet öppet. De kräver ofta bruk av resonemang, abstraktion, modellering och domänkunskap, och bedöms inte bara utifrån svaret utan även processen—planering, övervakning och anpassning.

Lösningen av sådana problem förlitar sig ofta på heuristiker, såsom jämförelse- och uppdelningsstrategier, analogi eller uppdelning i delproblem. Metakognitiva färdigheter, självreglering och samarbete förbättrar prestation. Representationer som diagram, flödesscheman eller simuleringar hjälper till att organisera information och avslöja struktur.

I utbildning används probleminriktade uppgifter för att främja överföring, kreativitet och kritiskt tänkande. Designen bör ha tydliga mål, autentiska kontexter och stödjande scaffolding; bedömningen betonar problemlösningskvalitet, strategi och anpassningsförmåga snarare än bara rätt svar.

Trots sina fördelar kan problem av typen problemlösningsproblem vara utmanande för olika elevgrupper. Det krävs tillgänglig design och tydliga kriterier för att undvika missförstånd eller frustration.