Plasmacellreaktioner

Plasmacellreaktioner, eller plasmacytisk infiltration, hänvisar till vävnadsreaktioner där plasmaceller dominerar eller utgör en betydande del av inflammatoriska celler i ett område. Plasmaceller är mogna B-lymfocyter som producerar immunoglobuliner och spelar en central roll i det humorala immunförsvaret. Vid plasmacellreaktioner sker ofta långvarig eller kronisk antigenstimulering som driver plasmacellernasektion och bildandet av plasmacellskulturer i vävnaden.

Plasmacellreaktioner förekommer i många olika vävnader och tillstånd. De ses vanligtvis vid kroniska infektioner eller inflammatoriska sjukdomar, autoimmuna tillstånd som Sjögrens syndrom eller autoimmun pankreatit, samt ibland i allergiska processer eller i samband med graft-v-inlashsreaktioner. Dessa infiltrat kan vara diffus eller bilda fokala noduli beroende på vävnadstyp och etiologi.

Histologiskt kännetecknas plasmacellreaktioner av närvaro av plasmaceller med karakteristisk äggformig kärna och mullvadsliknande kromatin, ofta med en delvis perinukleär hof. Immunohistokemi visar ofta CD138- och CD38-positiva plasmaceller. Halterna av lättkedjor (kappa och lambda) kan avgöra klonalitet: en polyklonal pattern stödjer ett reaktivt, benignt tillstånd, medan en monoklonal proliferation kan indikera neoplastiska processer som plasmocytom eller myelom.

Diagnos kräver samarbete mellan klinisk bild, serologi och histopatologi. Det är viktigt att skilja mellan en reaktiv plasmacellreaktion och en klonal, potentiellt malign plasmacellproliferation, eftersom detta påverkar behandling och prognos. Behandling fokuserar i första hand på att åtgärda underliggande orsak till stimulansen.