Olösliga

Olösliga, eller olösliga föreningar, är ämnen som inte löser sig i ett lösningsmedel vid givna förhållanden, oftast vatten, i någon praktiskt betydelsefull mängd. Begreppet är relativt; vissa ämnen uppvisar låg löslighet vid rumstemperatur men kan lösas i större omfattning vid högre temperatur eller i närvaro av komplexbildare. Solubility definieras som den maximala mängden ämne som kan lösas i lösningsmedlet tills lösningen är mättad, vanligtvis uttryckt i mol per liter eller gram per liter. Olösliga ämnen framstår därför som mycket svårlösliga i vatten, även om små mängder alltid kan kunna lösa sig.

Orsak och begrepp: För att ett salt eller en förening ska lösa sig krävs att dess bindningar i fast form bryts och att joner eller molekyler bildas i lösningen. För sparsamligt lösliga salter används ofta begreppet löslighetsprodukt, Ksp. Vid jämvikt mellan fast substans och upplöst jonsystem följer AB(s) ⇌ A+(aq) + B−(aq) och Ksp = [A+][B−]. Ett mycket litet Ksp innebär att bara små koncentrationer av joner kan finnas i lösningen, alltså hög insolubility. Temperatur och komplexbildning kan förändra lösligheten.

Exempel och användning: Vanligt förekommande olösliga salter i vatten är barium sulfat (BaSO4), kalciumkarbonat (CaCO3), silverklorid (AgCl) och blyklorid (PbCl2). Dessa föreningar används också i kvalitativ och gravimetrisk analys genom att bilda fasta fällningar som separerar eller identifierar joner. Olösliga ämnen bidrar till praktiska fenomen som skiktning i vatten, hårdhet och avlagring i industriella system, där fällningar kan orsaka problem eller användas som del av processen. Olöslighet är därmed ett centralt begrepp inom kemi och materialvetenskap.