Näringsreserverna

Näringsreserverna är kroppens lagrade näringstillgångar som används när intaget av näring minskar eller kroppens energibehov ökar. Hos människor och andra däggdjur dominerar fettreserverna i adipös vävnad, lagrade som triglycerider, medan kolhydratreserverna främst finns i form av glykogen i levern och i mindre utsträckning i skelettmusklerna. Proteiner i skelettmusklerna fungerar som en energireserv vid längre perioder av undernäring, men detta sker till priset av förlust av vävnadsstruktur och funktion. Hos växter finns näringsreserver i frön och andra vävnader i form av lagrad stärkelse, oljor och proteiner som används vid germination och tidig tillväxt.

Mobilisering av reserverna styrs av hormoner och kroppens energibehov. Under fasteperioder bryts fettreserverna ned till fria fettsyror och glycerol; fettsyrorna används som bränsle av många vävnader, medan glycerol kan användas för glukoneogenes i levern. Glykogenlagren i levern ger snabb tillgång till glukos under de första timmarna, men är begränsade och töms relativt snabbt. Vid långvarig energibrist kan proteiner i muskelvävnad brytas ner för att försörja vitala vävnader, vilket leder till muskelförlust.

Betydelsen av näringsreserverna varierar mellan arter och livsföring. I människans hälso- och sjukvård används förståelsen av reservernas storlek och sammansättning i viktkontroll, förebyggande av muskelförlust vid sjukdom och behandling av undernäring. Överskott av reserverna, särskilt fettreserverna, bidrar till övervikt och metabolisk risk; brist på reserverna kan leda till energibrist och nedsatt funktion.