Naturvårdsfunktioner

Naturvårdsfunktioner är de funktioner eller roller som naturvård ska uppfylla i ekosystemen och i samhället. De omfattar bevarande av biologisk mångfald, skydd av livsmiljöer, upprätthållande av ekosystemtjänster samt bevarande av genetiskt material och naturkulturens värden. Naturvårdsfunktioner är ofta integrerade i mark- och vattenförvaltning, landskapsplanering och friluftsliv.

Funktionerna kan delas in i ekologiska, sociala och ekonomiska dimensioner. Ekologiska funktioner innefattar skydd av livsmiljöer, bevarandet av hotade arter och bevarande av processer som pollinering, vattenreglering och kolinlagring. Sociala funktioner inkluderar friluftsliv, estetiska värden och utbildning, samt bevarande av kulturella landskap. Ekonomiska funktioner rör hållbart nyttjande av naturresurser, turism och forskning.

Politiska ramar och praktisk tillämpning sker genom lagstiftning, planering och skydd av naturtyper och arter. I Sverige är Naturvårdsverket en central myndighet tillsammans med länsstyrelser som förvaltar skyddade områden, bedriver naturvård och samverkar med markägare och lokalsamhällen. Inom EU följer Sverige Natura 2000-nätverket, ett skydd av särskilt hotade habitat och arter. Verksamheter inkluderar upprättande av nationalparker, naturreservat och biotopskydd, samt miljöövervakning, restaurering och habitatförvaltning. Verktyg är miljökonsekvensbedömningar, inventering och uppföljning av indikatorer, invasiva arters bekämpning och anpassningsåtgärder.

Utmaningar är bland annat balansen mellan naturvård och markanvändning, klimatförändringar, finansiering och behovet av bred förankring hos markägare, företag och lokalsamhällen.

Sammanfattningsvis är naturvårdsfunktioner centrala för hållbar landskaps- och resursförvaltning och för att upprätthålla ekosystemens motståndskraft och människors välbefinnande.