upprättande

Upprättande är ett svenskt ord som används som substantiv för att beskriva handlingen att skapa, författa eller fastställa ett dokument eller en registrering. Det kan också hänvisa till resultatet av denna handling, det vill säga själva dokumentet eller uppgiften som har upprättats. Ordet bildas från verbet upprätta genom suffixen -ande, som betecknar en process eller aktivitet.

I praktiken används upprättande inom juridik, offentlig förvaltning, ekonomi och arkivvetenskap. Vanliga uttryck är upprättande av avtal, testamente, protokoll, bouppteckning och räkenskaper. En person som utför uppgiften kallas ofta upprättaren och kan vara jurist, notarie, myndighetsperson eller annan som har befogenhet att upprätta och officiellt fastställa handlingar.

Betydelsen av upprättande kan variera beroende på sammanhang. I juridiska sammanhang handlar det ofta om att dokumentet är rättsligt bindande och formellt korrekt, med rätt underskrifter och eventuella bilagor. Inom arkiv eller registretsarbete ses upprättande som skapandet av ett hållbart och arkiv- eller revisionsbart dokument. Inom näringslivet kan det gälla draftingen av affärsavtal eller finansiella dokument.

Se också: upprätta, skriva under, protokoll, testamente, avtal. Upprättande är därmed en centralt begrepp för produktion av giltiga och uppfyllande dokument inom olika professionella fält.