Mätningstillvägagångssätten

Mätningstillvägagångssätten är de systematiska procedurer som används för att kvantifiera fenomen eller variabler i forskning och utvärdering. Syftet är att erhålla data som är tillförlitliga och giltiga, så att de kan analyseras statistiskt eller jämföras över tid och mellan grupper. Begreppet omfattar val av mätningar, instrument och insamlingsmetoder samt hur data bearbetas och tolkas.

Kvantitativa och kvalitativa metoder utgör två övergripande inriktningar. Kvantitativa metoder avser numeriska mått och ofta standardiserade instrument, vilket möjliggör statistisk analys och generalisering. Kvalitativa metoder fokuserar på mening, kontext och djup förståelse, ofta genom intervjuer, fältobservationer och textanalys. Blandningar av dessa tillvägagångssätt används i blandad metodik.

Andra dimensioner är direktmätning kontra indirekt mätning, samt objektiva mått (till exempel sensorregistrering) jämfört med subjektiva mått (självskattningar eller bedömningar). Standardiserade skalor, instrumentens kalibrering och kontroll av mätfel är centrala för att uppnå tillförlitlighet och jämförbarhet över studier.

Val av mätningstillvägagångssätt påverkas av forskningsfrågan, tillgängliga resurser, etiska överväganden och praktiska förutsättningar. Validitet (hur väl måttet fångar det avsedda begreppet) och reliabilitet (stabilitet och repeterbarhet) är centrala begrepp; även mätfel och bias bör minimeras genom noggrann instrumentdesign, utbildning av observatörer och pilotstudier.

En god praxis är att utarbeta en mätplan som beskriver varje mått, dess enhet, insamlingsprocedur, kvalitetskontroller och hur data hanteras. Planen bör testas i en pilot och dokumenteras, så att studien kan replikeras och data kan jämföras över studier.