repeterbarhet

Repeterbarhet är ett begrepp inom mätteknik som beskriver hur nära upprepade mätningar av samma kvantitet ligger när förhållandena hålls identiska. Det innebär att samma mätdon, samma metod och samma operatör används, vanligtvis inom en kort tidsram. I praktiken kvantifieras repeterbarhet genom spridningen eller standardavvikelsen bland upprepade mätningar på samma artefakt eller standard.

Repeterbarhet är en del av den totala mätosäkerheten och står i kontrast till reproducerbarhet, eller reproducerbarhet, som avser hur väl resultatet kan upprepas under ändrade förhållanden. Sådana ändringar kan vara olika operatörer, olika instrument eller olika laboratorier. Att förstå skillnaden är viktigt för tolkning av mätresultat och för jämförelser mellan olika undersökningar.

Bedömning av repeterbarhet görs ofta genom att samla in flera upprepade mätningar under identiska förhållanden och analysera data för att uppskatta hur stor variation som bör anses som den spridning som kommer från upprepningen själv. Inom mätanalys används ofta metoder som ANOVA och liknande statistiska verktyg som en del av mätsystemsanalys för att uppskatta repeterbarhetens bidrag till den totala osäkerheten.

Faktorer som påverkar repeterbarheten inkluderar mätinstrumentets precision och kalibrering, operatörens teknik, miljöförhållanden som temperatur och vibrationer samt provets egenskaper. För att förbättra repeterbarheten kan man standardisera procedurer, genomgå utbildning, underhålla och kalibrera utrustningen samt använda automatisering där det är möjligt. Repeterbarhet används i kvalitetskontroll, tillverkning, forskning och laboratoriearbete för att bedöma tillförlitligheten hos uppmätta värden.