Mjölkgångar

Mjölkgångar är en del av mjölkkörtelns ductala system hos däggdjur. De förbinder de mjölkproducerande enheter, alveolerna, med öppningen i bröstvårtan och utgör vägen mjölken följer när den avges under amning. Alveolerna bildar mjölken som töms i små mjölkgångar; dessa förenas sedan till större gångar och slutligen till mjölkkanaler som öppnar sig i bröstvårtan.

Struktur och funktion: mjölkgångarna har epitelklädda luminala hålrum och omges av bindväv samt, i vissa fall, muskellik vävnad. Längs gångarna finns myoepitelceller som kan dra ihop sig och hjälpa till att pressa mjölken mot bröstvårtan. Gångarnas slutmål är bröstvårtan där mjölken töms via större mjölkköra till barnet eller mjölkningsutrustningen.

Reglering och utveckling: utvecklingen av det ductala nätverket styrs av könshormoner. Under puberteten bildas och växer ductsystemet; under graviditet förbereds körteln för laktation och alveolbildning ökar. Vid amning frisätts oxytocin som leder till kontraktion av myoepitelcellerna och därigenom mjölkutflödet genom mjölkgångarna.

Klinisk betydelse: blockeringar eller inflammation i mjölkgångarna kan orsaka smärta och infektioner såsom mastit. Hos människor och djur är en välfungerande mjölkgångsanoav viktigt för effektiv mjölkproduktion och amning. Variationer mellan arter förekommer i antal och storlek på gångsystemet samt i hur snabbt mjölktransporten sker.