Markfuktigheten

Markfuktigheten är den aktuella vattenhalten i jordmånen. Den beskrivs ofta som volymfuktighet, θv, som anger hur stor del av markens volym som består av vatten, eller som gravimetrisk fuktighet, viktandelen vatten i ett jordprov. Markfuktigheten varierar över tid och plats beroende på nederbörd, avdunstning, bevattning, jordart, markstruktur och temperatur, och den påverkar både växters vattenförsörjning och markens biologiska aktivitet.

Mätning och begrepp:

Metoder för att mäta markfuktighet inkluderar gravimetrisk mätning (vikt före och efter torkning), tensiometrar som mäter vattenpotential, samt dielektriska eller resistivitetsbaserade sensorer som ger volymfuktighet θv. Viktiga begrepp är fältkapacitet (den vattenhalt marken har när överskott dräneras bort) och torkgräns (den vattenhalt vid vilken växter får svårt att ta upp vatten). Tillgängligt vattenkapacitet (AWC) är skillnaden mellan fältkapacitet och torkgräns och används ofta i bevattningsplanering och jordbedömningar.

Betydelse och användning:

Markfuktigheten är central i jordbruk och ekosystemförvaltning. Den styr växters vattenförsörjning, påverkar näringsutnyttjande och markens struktur samt deltar i hydrologiska cykler som infiltration och avrinning. Den används i bevattningsscheman, klimatsystem och modeller för vattenbalans samt i bygg- och grundläggningsbedömningar där markens fuktstatus är relevant.