vattenpotential

Vattenpotential, ofta betecknat som ψw eller helt enkelt vattenpotentialen, är ett mått på vattenets totala energinivå i ett system jämfört med rent vatten vid referensförhållanden. Det beskriver vattnets tendens att röra sig mellan olika medier och är centralt för att förutse vattenrörelser mellan jord, växter och atmosfär. Vattenpotentialen är en tillståndsfunktions storhet och mäts vanligtvis i enheter av megapascal (MPa) eller bar.

Vattenpotentialen kan delas upp i flera komponenter: ψw = ψm + ψp + ψo + ψg. Matric potential, ψm, härrör från kapillära- och adsorptionskrafter i jord eller vätskor och är oftast negativ i torra medier. Tryckpotential, ψp, motsvarar turgortryck i växtceller eller hydrostatiskt tryck i vätskor och kan vara positivt eller negativt beroende på situation. Osmotisk (eller osmotisk) potential, ψo eller ψs, uppstår av lösta ämnens koncentration och är vanligtvis negativ. Gravitationspotential, ψg, är kopplad till höjden och blir särskilt relevant vid större vertikala skillnader.

Signifikant är också konventionen att vatten rör sig från områden med högre vattenpotential till lägre (mer positiva till mer negativa värden). Denna rörelse styrs av faktorer som markens fukttillstånd, växternas vattenstatus och atmosfärens avdunstning.

Användningsområden inkluderar bevattningsplanering, studier av växters vattenförsörjning och jordens vatten- och närsaltsdynamik. Vanliga mätmetoder omfattar tensiotometrar för jordens matrik-, psykometrar och rörtrycksmätningar för växter, samt hygrometriska eller optiska tekniker i olika tillämpningar.