Lungorna

Lungorna är pariga andningsorgan som ligger i bröstkorgen på vardera sida av mediastinum och skyddas av bröstkorgen. Basen vilar mot diafragma. De utgör huvuddelarna i respirationen och möjliggör gasutbytet mellan luft och blod.

Anatomi och struktur: Höger lunga har tre lober (övre, mellersta och nedre) och vänster lunga har två lober (övre och nedre). Loberna avgränsas av fissurer: höger lunghöger nor dag horisontell och oblique fissur; vänster lunga har en oblique fissur. Trachea delas i huvudbronker som går till varje lunga, vidare grenade till lobbronker och därefter till segmentbronker och mindre bronkioler fram till alveolerna, där gasutbytet sker. Lungorna är täckta av viscerala pleura och brösthålan av parietala pleura, med pleuralt utrymme som innehåller lite vätska för att minska friktion.

Cirkulation och innervation: Den pulmonala cirkulationen förser lungorna med blod som kommer från höger kammare via lungartärer och återvänder som syrerikt blod via lungvener till vänster atrium. Bronkialsystemet tillför syre till lungvävnaden. Autonom nervsignalering sker via vagusnerven (parasympatisk) och sympatiska fibrer; smärtrespons leds vanligtvis via känsel från lungvävnaden och n. phrenicus i vissa delar av lungan.

Funktion och fysiologi: Alveolerna utgör primära gasutbytesenheter där syre diffunderar in i blodet och koldioxid diffunderar ut. Ventilationen regleras av diafragma och interkostalmuskler under inspiration och expiration. Lungornas elasticitet möjliggör återfjädring mellan andetag.

Utveckling och sjukdomar: Lungorna utvecklas från ventralt förtjockning av föregående avgreningar i embryot och mognar postnatalt. Vanliga kliniska tillstånd inkluderar pneumoni, astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom, lungfibros, pneumothorax och lungcancer.