andningsorgan

Andningsorgan är organ som möjliggör respiration, det vill säga gasutbyte mellan organismen och dess omgivning. De flesta organismer behöver syre för cellernas energiproduktion och avger koldioxid som avfallsprodukt. Andningsorganen ger en stor, ofta fuktig yta där syre och koldioxid diffunderar mellan luft eller vatten och blodet. Effektiviteten beror på yta, tunnhet på vävnaden, blodflöde och ventilation.

Hos människor och övriga däggdjur är lungorna huvuddelen av andningsorganen. Luft leds genom näsan eller munhålan, genom svalget och struphuvudet till luftstrupan som förgrenar sig i bronker och vidare till små luftrör och slutligen till alveolerna, där gasutbytet sker. Lungorna fungerar i samspel med diafragma och bröstkorgens muskler: vid inandning dras diafragma nedåt och bröstkorgen vidgas, vilket sänker trycket och luften dras in; utandning sker ofta passivt när musklerna slappnar av.

Andra djurgrupper har olika andningsorgan. Fiskar förlitar sig på gälar där syre från vatten diffunderar in i blodet via gillkappilärer. Amfibier kan andas genom huden (cutaneous respiration) och har ofta både hudslammad och lungor. Insekter saknar lungor och använder ett trakealsystem med öppningar kallade spirakulrer som förför luft direkt till vävnaderna. Fåglar och andra landlevande ryggradsdjur har avancerade lungor; fåglar använder parabronchi och luftsäckar som ger ett unidirektionellt luftflöde och effektiv gasutväxling.

Sammanfattningsvis varierar andningsorganens struktur mellan grupper, men deras gemensamma mål är att tillhandahålla tillräckligt gasutbyte för organismens metabola krav.