Bronkialsystemet

Bronkialsystemet är den delen av luftvägarna som leder inandningsluften från luftstrupen till lungornas gasutbytesenheter. Det omfattar trakea (luftstrupen), huvudbronkerna, lobära och segmentala bronker samt bronkioler och de respiratoriska zonerna som följer därefter, där gasutbytet sker längre fram i systemet. Den konduktiva zonen värmer, fuktar och renar luften och driver mucociliär transport av slem.

Trakea och de större bronkerna är uppbyggda av flerradigt ciliärt epitel med bägarceller och har synliga broskväggar i sin struktur. Allt eftersom luftvägarna förgrenas minskar mängden brosk och epitelet blir allt mer enkelt; i de små bronkerna dominerar glatt muskulatur och epitelet övergår till enklare former, från pseudostratifierat till enkelt kubiskt i de minsta bronkiolerna.

Funktionellt utgör bronkialsystemet den konduktiva zonen som värmer, fuktar och renar luften samt transporterar den mot alveolerna. Små luftvägar regleras av glatt muskulatur som påverkas av det autonoma nervsystemet; parasympatisk aktivering kan orsaka bronkokonstriktion, medan sympatisk stimulering gynnar bronkdilatation.

Kliniskt är bronkialsystemet centralt i sjukdomar som astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom, där inflammation och ökad slemproduktion påverkar luftvägsresistensen. Blodförsörjningen till bronkialträdet sker via bronchiala artärer i systemkretsloppet; gasutbytet sker i alveolerna distal till respiratoriska bronkiolerna. Bronkodilatatorer används som behandling vid samlade tillstånd av luftvägsobstruktion.