Luftvägssvullnad

Luftvägssvullnad är ett medicinskt tillstånd där vävnad i luftvägarna svullnar, vilket kan leda till förträngning av luftflödet från näsa och mun till larynx och trachea. Svullnaden kan drabba olika delar av luftvägarna och uppträda akut eller kroniskt. Den potentiella konsekvensen är livshotande obstruktion om svullnaden blir allvarlig.

Orsakerna är varierande och inkluderar infektioner som epiglottit, laryngit och croup hos barn, inflammatoriska eller allergiska reaktioner såsom anafylaxi och angioödem, trauma eller kemisk inandning, samt läkemedelsbiverkningar (till exempel ACE-hämmare). Vid vissa systemiska tillstånd som hjärtsvikt eller njursjukdom kan även ödem uppstå i luftvägarna.

Symtom beror på svullnadens lokalisering och omfattning. Vanliga tecken är andningsbesvär, snabb eller tung andning, inspiratorisk eller biphasisk stridor, heshet och hosta. Barn kan visa snabba försämringar; tecken på allmän påfrestning eller cyanose kräver omedelbar vård.

Diagnostik innefattar klinisk bedömning och övervakning av andning och syremättnad. I sjukhusmiljö kan laryngoskopi utföras för att bedöma luftvägens status. Bilddiagnostik som halsröntgen eller CT kan användas i utredningen vid osäkerhet eller för att planera behandling.

Behandling syftar till att säkra luftvägen och att behandla orsaken. Vid livshotande obstruktion krävs omedelbart stöd för luftvägen (till exempel intubation eller, i sällsynta fall, trakeostomi). Behandling av orsaken varierar: allergiskt ödem behandlas med adrenalin, antihistaminer och kortikosteroider; epiglottit behandlas med antibiotika; croup kan behandlas med kortikosteroider och i vissa fall nebuliserat läkemedel. ACE-hämmare-relaterat ödem hanteras utifrån klinisk bild och vårdnivå.