Landmiljöer

Landmiljöer är terrestra ekosystem som finns på jordens fasta landmassor och som formar livsmiljöer för växter, djur och mikroorganismer.

De kännetecknas av samverkan mellan klimat, geologi, topografi, jordmån och vegetation. Klimatet bestämmer temperatur och nederbörd; markens struktur och kemiska sammansättning påverkar näringsämnenas tillgänglighet; topografin skapar variation i vattentransport och vindexponering.

Vanliga landmiljöer är skogar, gräsmarker, tundra, öknar och våtmarker. Bergsområden och människodrivna landskap som jordbruk och städer utgör också viktiga men modifierade miljöer.

I landmiljöerna förekommer biologisk mångfald som anpassningar till lokala villkor. Processer som fotosyntes, kolcykling, vittring och näringsupptag samt störningar som bränder och torka formar ekosystemens struktur och funktioner.

Ekosystemtjänster inkluderar livsmedelsförsörjning, vattenreglering, klimatlagring, pollinering, rekreation och kulturella värden.

Mänsklig påverkan är stor. Avskogning, jordförstöring, urbanisering, markanvändning och klimatförändringar förändrar landmiljöerna, med effekter som habitatförlust, fragmentering och minskad produktivitet.

Åtgärder inkluderar skydd av områden, bevarande planer, restaurering av misskötta marker och hållbart jord- och skogsbruk, samt anpassning och motståndskraft mot klimatförändringar.