Kylaintoleransen

Kylaintoleransen är en klinisk beskrivning för ökad känslighet för kyla och en nedsatt tolerans för låga temperaturer. Den kan upplevas som obehag, kalla händer och fötter eller snabb utebliven funktion i kalla miljöer. Kylaintolerans kan förekomma som symptom på ett underliggande medicinskt tillstånd eller som en isolerad beskrivning av hur kroppen reagerar på kyla.

Vanliga orsaker till kylaintolerans är bland annat hormonella och blodrelaterade tillstånd som hypotyreos och järnbristanemi, vilket kan reducera kroppens energiproduktion eller syretransport. Även andra anemi- eller näringsbrister, diabetes med neuropati, åldrande samt malnutrition kan bidra. Vissa kärl- och nervsjukdomar, såsom Raynauds fenomen, leder till att extremiteterna kyls fortare. Läkemedel som påverkar blodflöde eller ämnesomsättning kan också bidra. I vissa fall är kylaintoleransen inte förklarad av ett enskilt tillstånd.

Symtom kan inkludera känsla av att frysa lätt, domningar eller stickningar i händer och fötter, trötthet i kall miljö och behov av extra kläder eller uppvärmning. Orsaken avgör även om symptomen är konstant eller episodiska.

Utredning görs vanligtvis av vårdgivare och kan inkludera blodprover (TSH, ferritin/hemoglobin, B12, glukos), blodstatus, och eventuella specialutredningar för underliggande tillstånd. Vid misstanke om cirkulations- eller nervpåverkan kan specifika tester göras.

Behandling fokuserar på att behandla underliggande orsak och att använda kroppsvärme och skyddande kläder. Livsstilsåtgärder som regelbunden träning, kost som stödjer näringsstatus och undvikande av tobak och alkohol kan hjälpa. Prognosen beror på bakomvarande tillstånd; i många fall förbättras symtomen när orsaken behandlas. Sök vård vid kraftig viktminskning, svåra symptom eller snabbt förvärrade tecken.