Kunskapsdiffusion

Kunskapsdiffusion är processen genom vilken kunskap, färdigheter och tekniker sprids och blir tillgängliga för olika samhällsgrupper och verksamheter. Den innefattar överföring mellan forskare, företag, myndigheter och medborgare samt mellan offentliga och privata sektorer. Kunskap kan diffundera genom formella kanaler som utbildning, policy och lagstiftning, liksom genom informella kanaler som nätverk, medier och digitala plattformar.

Teoretiskt kopplas kunskapsdiffusion ofta till teorier om spridning av innovationer och kunskap i organisationer. Rogers’ Diffusion of Innovations är central i många sammanhang och belyser hur nya idéer och teknologier överförs i befolkningen över tid, under påverkan av faktorer som relativa förtjänster, kompatibilitet, komplexitet, försöksanpassning och möjligheten att observera resultaten samt val av kommunikationskanaler och det sociala systemet.

Faktorer som påverkar diffusionen inkluderar tillgång till information, utbildning, språk, kulturella och organisatoriska förutsättningar samt graden av öppenhet i institutioner och nätverk. Kanalerna spänner över massmedier, officiella utbildningssystem, professionella nätverk och online-plattformar. Målgrupperna kan behöva anpassad kommunikation och kunskapsmottagarna kan vara allt från beslutsfattare och företag till forskare och allmänhet.

Utmaningar och effekter innefattar potentiella ojämlikheter i tillgång och risker för missförstånd eller felaktig spridning. Policys och styrmedel kan underlätta eller hindra diffusionen. Bedömning av effekter fokuserar på användning, ekonomisk nytta och samhällsnytta.