Kontrastreaktioner

Kontrastreaktioner är negativa reaktioner på intravenöst eller intraarteriellt givna radiokontrastmedel som används vid bilddiagnostik som datortomografi och magnetresonans. De vanligaste kontrastmedlen är iodbaserade ämnen och gadoliniumbaserade medel; barium används främst i tarmundersökningar och har olika riskprofil. Reaktionerna klassificeras ofta som immediata (inom en timme) eller fördröjda (från flera timmar till dagar).

Symtomen varierar i svårighetsgrad. Milda reaktioner kan vara illamående, en känsla av värme eller flushing, klåda eller urtikaria. Måttliga tecken kan inkludera bronkospasm eller blodtrycksfall; allvarliga reaktioner kan ge anafylaxi, andningssvikt eller cirkulationskollaps. I de flesta fall är reaktionerna reversibla med snabb behandling. Icke-allvarliga reaktioner kräver övervakning och vård.

Förebyggande åtgärder och riskfaktorer. Risk faktorer inkluderar tidigare kontrastreaktion, astma, njursjukdom, diabetes, dehydrering, hög kontrastdos eller upprepad exponering inom kort tid. Hydrering före och efter undersökningen, användning av lägre-osmolära eller isoosmolära medel och i vissa fall förebyggande medicinering med antiallergiska läkemedel eller kortikosteroider kan minska risken. Vid gadoliniumbaserade medel gäller särskild försiktighet vid allvarlig njurfunktionsnedsättning på grund av risk för nefrogen systemisk fibros; nyare macrocykliska medel har generellt lägre risk.

Behandling. Om en reaktion uppstår avbryts kontrasten och vård ges enligt akuta-behandlingsrutiner: säkra luftväg, andning och cirkulation; epinefrin vid anafylaxi, syrgas och vätska vid behov samt anti-allergisk behandling. Efter en allvarlig reaktion följs njurfunktion noggrant och framtida kontrastanvändning planeras noggrant.