Kateterföring

Kateterföring innebär att använda ett sterilt kateter för att skapa en konstgjord kanal mellan kroppens hålrum eller organ, oftast urinblåsan. Vanligast är urinkateterisering där katetern förs genom urinröret in i blåsan för att tömma urin. Katetrar kan också vara suprapubik via bukväggen eller intermittent, där katetern används under korta perioder och avlägsnas när blåsan är tömd.

Indikationer inkluderar urinretention eller oförmåga att tömma blåsan, behov av ständig urinavledning vid kirurgiska ingrepp eller kritiska tillstånd samt övervakning av urinproduktion hos svårt sjuka patienter.

Typer och material: Indwelling kateter lämnas kvar i blåsan, exempel Foleykateter, med en ballong som håller den på plats. Intermittent kateter används vid behov utan att lämnas kvar. Urethral katetrar finns i olika storlekar (fransk storlek) och material (latex, silikon eller hydrogel). Suprapubisk kateter går via bukväggen. Yttre kondomkateter kan övervägas hos män i vissa fall.

Inläggning och vård: Införing sker under aseptiska förhållanden och med smörjning. Slutna dräneringssystem kopplas till en uppsamlingspåse under blåshöjd. Försiktighet mot dragning, kinkning och felkoppling minskar komplikationer. Välj rätt storlek och material samt följ rutiner för katetervård.

Risker och komplikationer: Den vanligaste är urinvägsinfektion kopplad till kateteranvändning. Andra risker är urethral trauma, blod i urinen, blåstamm och blockering. Långvarig användning kräver regelbunden bedömning och borttagning när möjligt.

Vård och patientinformation: God hygien runt katetern, daglig kontroll av katetern och dräneringssystemet samt att hålla påsen i rätt läge. Personal bör följa evidensbaserade vårdrutiner för att minimera infektion och trauma samt utbilda patienten i egenvård och när söka vård.