Inlandsmiljöer

Inlandsmiljöer är de naturliga och semi-naturliga miljöer som ligger längre in i landet än kustlandskapet. Deras karaktär formas av inlandsklimat, geologi och hydrologi, vilket ger variationer i landskap och vattensystem. Vanliga inlandsmiljöer inkluderar skogar, våtmarker, sjöar och vattendrag samt öppna betes- och odlingslandskap där natur och människa samexisterar.

Typiska inlandsmiljöer omfattar skogar (barr- och lövskog i tempererade och boreala zoner), våtmarker som myrar och kärr, insjöar och strömmande vattendrag samt öppna marker som betes- och odlingslandskap. Mark- och jordmåner varierar mellan näringsfattiga och näringsrika områden, vilket påverkar växt- och djurlivets sammansättning och ekosystemtjänster som vattenreglering och kolinlagring.

Ekologiska funktioner i inlandsmiljöer är betydande. De fungerar som vattenreservoarer, reglerar flöden och fördröjer vatten vid pluvi‑ och snösmältning, lagrar kol i skogar och våtmarker samt renar vatten genom biologiska processer. Dessa miljöer utgör livsmiljöer för många växter och djur och innefattar viktiga rast- och övervintringsområden för fåglar samt habitat för insekter och små däggdjur.

Hot och förvaltning är centrala frågor. Avverkning, dränering av våtmarker, övergödning från jordbruk, infrastrukturbyggande och klimatförändringar påverkar inlandsmiljöernas tillstånd. Bevarandearbete inkluderar skydd av särskilt värdefulla områden, restaurering av våtmarker, hållbart skogsbruk och vattenförvaltningsplaner som främjar ekologisk integritet och biologisk mångfald.

Bevarande och forskning inom inlandsmiljöer kräver samordnat arbete över sektorer och geografier. Övergripande mål är att upprätthålla ekosystemtjänster, stärka motståndskraft mot klimatförändringar och främja långsiktig hållbar användning av land och vatten.

---