Avverkning

**Avverkning**

Avverkning, eller skogsavverkning, är en process där skogar planterats eller naturligt växer avskuras för att ersättas av ny odling, byggnadsmark eller andra användningsområden. Den kan utföras på olika sätt beroende på syftet, skogsbruksmetoden och lagar i olika länder. I Sverige regleras avverkning främst genom Skogsförordningen och skötselplaner som fastställs av skogsägare.

Historiskt har avverkning varit en viktig del av jordbruks- och industriell verksamhet, men i modern tid har den ofta anpassats för att minska miljöpåverkan och bevara biologisk mångfald. En av de vanligaste metoderna är *högskogsbruk*, där träd avskuras i olika åldrar för att skapa en mer hållbar skog. Alternativt kan *tunnskogsbruk* användas för att bevara äldre träd och skapa en mer naturlig skogsmiljö.

Avverkning kan också innebära att skogar avverkas för att frigöra mark till byggnader, vägar eller andra infrastrukturprojekt. I sådana fall följer det ofta en långsiktig planering för att återställa marken och skapa nya skogar. Miljö- och naturvårdsmyndigheter övervakar ofta avverkning för att säkerställa att den sker på ett ansvarsfullt sätt och inte skadar ekosystem.

I vissa fall kan avverkning också vara en del av skogsbruket för att förbättra skogens hälsa, till exempel genom att avverka sjuka eller skadade träd. Detta kallas ibland för *sanering*. Genom att kontrollera skogens tillväxt och hälsa kan avverkning bidra till en mer hållbar och produktiv skog.