Infiltrationsförmåga

Infiltrationsförmåga beskriver markens förmåga att låta vatten tränga ned i jordens övre skikt från ytan. Begreppet används främst inom hydrologi och markvetenskap och omfattar den potentiella infiltrationen under givna förhållanden. Det finns olika begrepp som ofta används i praktiken: infiltrationshastighet är den faktiska hastigheten vatten infiltrerar vid ett givet tillstånd, medan infiltrationskapacitet är den maximala hastigheten som kan uppnås när infiltrationen styrs av markens egenskaper och ponding uppstår.

Faktorer som påverkar infiltrationsförmågan är jordens textur och struktur, porositet och makroporernas närvaro, fuktighetstillståndet, organiskt material, markbearbetning och kompaktering, markyta och vegetation. Ytterligare faktorer som ytskiktscrustning, ytlig jordstabilitet och temperatur kan också påverka hur snabbt vatten infiltrerar. Generellt ökar infiltrationen med mer porös och strukturerad jord och minskar vid kompaktering eller täckbädd med starkt ytskal.

Mätning och uppskattning görs ofta med fältförsök som dubbla ringars infiltrometer eller regndränningstest, samt genom teoretiska modeller som Horton eller Green–Ampt. Resultaten uttrycks i till exempel centimeter per timme och används för att bedöma avrinning, översvämningsrisk, bevattningsbehov och erosionsrisk samt som indata i hydrologiska modeller.

Användningsområden omfattar jordbruk, stadsnärlig hydrology och markförvaltning. Begränsningar inkluderar markens heterogenitet och tidsförändringar över säsonger, vilket gör att infiltrationsförmågan kan variera betydligt mellan platser och tider.