infiltrationsförmågan

Infiltrationsförmågan, eller infiltrationkapaciteten, är den maximala hastigheten med vilken vatten kan infiltrera in i ett jordmaterial eller annat substrat under givna fysiska förhållanden. Den beskriver hur snabbt marken kan ta upp regnvatten och är central inom hydrologi och markanvändning. Infiltrationsförmågan är inte konstant utan varierar med jordart och struktur, porositet och hydraulisk ledningsförmåga, markfuktighet samt närvaro av vegetation och organiska ämnen. Den påverkas också av faktorer som förekomst av makroporer och markens yttillstånd, vilket kan öka infiltrationen under vissa förhållanden.

Infiltrationsförmågan skiljer sig från den faktiska infiltrationshastigheten. Den maximala hastigheten kan uppnås när regnet är intensivt och marken är relativt torr, men den minskar när marken blir mättad och infiltrationen närmar sig ett quasi-stationärt värde. I hydrologisk modellering används ofta begreppen infiltrationkapacitet och infiltrationhastighet, där den senare är den faktiska hastigheten vid ett givet tillfälle och påverkas av regnintensitet.

Mätning och uppskattning av infiltrationsförmågan görs i fält med infiltrometrar (t.ex. dubbelring eller enkelring) eller genom modellbaserade beräkningar (t.ex. Green–Ampt-, Horton- eller Richards-infiltrationsmodeller). Väsentliga tillämpningar inkluderar jordbrukets vattenhantering, grundvattenåterfyllning, erosion och planering av dagvatten- samt infiltrationsanläggningar i urbana miljöer.