bevattningsbehov

Bevattningsbehov är den mängd vatten som krävs för att kompensera växters vattenförluster genom evapotranspiration och därmed upprätthålla en lämplig fuktnivå i rotzonen. Bevattningsbehov uttrycks ofta i millimeter vatten per yta över en viss tidsperiod.

Faktorer som påverkar bevattningsbehovet inkluderar växtart och tillväxtstadium, klimat (temperatur, luftfuktighet, solstrålning och vind), jordens vattenhållande förmåga och profildjup, samt nederbörd och bevattningens effektivitet och metod.

Beräkningen kan göras med en vattenbalansmodell. För grödor används ETc = ETo × Kc, där ETo är referens evapotranspiration och Kc är en grödans koefficient. Bevattningsbehovet blir ETc minus den effektiva nederbörd som är tillgänglig i rotzonen, justerat för bevattningens effektivitet. I praktiken tillförs även utrymme för att lagra fukt och undvika kontinuerliga stressperioder.

Metoder för uppskattning inkluderar beräkningar med FAO-standarder (Penman–Monteith), användning av relevanta Kc-värden samt mätningar av markfukt eller markspänning med tensiomätare eller gravimetriska metoder. Detta kan baseras på lokala meteorologiska data eller lokala fuktdata.

För bevattningsplanering rekommenderas att följa rotzonens fukttolerans och att bevattna på tider med låg avdunstning, exempelvis tidig morgon eller sen kväll. Effektiva bevattningsmetoder som droppbevattning eller mikrosprinklers samt mulching bidrar till att minimera vattenförluster och förbättra vattenutnyttjandet.

Bevattningsbehov varierar mellan växter, jordtyper och odlingssystem. I kommersiell odling krävs ofta detaljerade beräkningar och anpassningar flera gånger under säsongen, medan privat trädgård ofta präglas av enklare observationer av jordens fuktnivå.