Infektionstendens

Infektionstendens är ett begrepp som beskriver hur sannolikt det är att en individ eller en population drabbas av en infektion när den exponeras för ett smittoämne. Begreppet används inom klinisk medicin och epidemiologi för att fånga hur olika faktorer samverkar till predispositionen att utveckla infektioner.

Faktorer som påverkar infektionstendensen kan delas in i värdens biologiska och miljömässiga dimensioner. Immunstatus, ålder, näringsstatus och förekomst av underliggande sjukdomar (som diabetes, kronisk njursjukdom eller HIV) påverkar mottagligheten. Läkemedel som immunosuppression eller långtgående kortikosteroidbehandling kan öka risken. Genetiska faktorer kan också spela en roll. Exponeringens karaktär, exempelvis närhet till smittsamma personer eller vårdmiljöer, samt virulens hos patogenen, är centrala. Miljö- och livsstilsfaktorer som hygien, boendemiljö, vaccination och beteende kring rese- och vårdrelaterade kontakter bidrar också till tendenserna i infektioner.

Infektionstendens kan studeras genom mått som incidens och prevalens samt genom riskfaktorstudier i kohort- eller fallkontrolldesign. I vården används begreppet för riskbedömning och beslutsstöd, bland annat i vaccinationsprogram, infektionskontroll och prophylaktiska strategier hos immunkomprometterade patienter. Vaccinationer, god hygien och åtgärder som minskar exponering kan väsentligt minska infektionstendensen i befolkningen. Exempelvis ökar riskerna hos äldre eller personer med svagt immunförsvar, där opportunistiska infektioner oftare förekommer.