Improvisatorisk

Improvisatorisk är ett svenskt adjektiv som beskriver något som sker eller utförs genom improvisation – handling där innehållet skapas i stunden utan ett fast manus eller färdigt skript. Ordet härstammar från improvisera, som i sin tur lånat från franskans improviser och latinets improvisus (opå förutsebart).

Användningsområden inkluderar musik, scenkonst, dans och spoken word, där aktörer skapar material i realtid. Inom musiken kan improvisatorisk spel innebära att melodier, rytmer eller harmonier uppstår spontant. Inom teater och improvisationsteater skapas scener genom aktörernas respons utan förutbestämda repliker. Inom utbildning används improvisatoriska övningar för att träna kommunikation, samarbete och snabb problemlösning. Inom arbetsliv och design kan improvisatoriska metoder hjälpa team att snabbt anpassa sig till förändringar och generera nya idéer.

Kännetecken för improvisatorisk praxis inkluderar snabb responsförmåga, lyssnande, tydlig kommunikation, anpassningsbarhet och samarbete. Framgång kräver ofta uppmärksamhet på gruppens intentioner och en vilja att bygga vidare på andras bidrag, samt en viss behärskning av riskhantering och vägledande struktur.

Fördelarna inkluderar ökad kreativitet och flexibilitet samt bättre förmåga att hantera osäkerhet. Begränsningar kan vara bristande målinriktning om ingen ledning finns, och resultatet kan upplevas som otydligt om deltagarna saknar färdigheter. Träning inom improvisatorisk metodik fokuserar på övningar som tränar lyssnande, snabb beslutsfattande och gemensam förståelse.