Immuneffektorsvar

Immuneffektorsvar, eller immunförsvarets effektorrespons, är den del av immunförsvaret som genomför åtgärder för att eliminera eller neutralisera patogener och infekterade celler efter att immunförsvaret aktiverats. Effektorresponsen består av två huvudgrenar: humoral effektorfunktion och cellulär effektorfunktion.

Humoral effektorfunktion innefattar antikroppar producerade av B-celler som fått bli plasmaceller. Antikropparna kan neutralisera virus och toxiner, opsonisera bakterier för bättre fagocytos och aktivera komplement, vilket kan leda till direkt lysis av mikrober eller förstärkt igenkänning av patogener. Denna gren skyddar särskilt mot extracellulara patogener och toxiner.

Cellulär effektorfunktion styrs av immunceller som cytotoxiska T-celler (CD8+) och naturliga mördarceller (NK-celler), samt fagocyter som makrofager och neutrofiler. Cytotoxiska T-celler dödar infekterade celler genom kontaktinducerad apoptosis, medan NK-celler angriper vissa infekterade eller tumörceller. Fagocyter tar upp och förstör patogener och skadade celler, ofta under stimulering av cytokiner från andra lymfocyter och immunsystemets medlar.

Reglering av effektorresponsen är viktig för att minimera vävnadsskada. Cytokiner och regulatoriska mekanismer begränsar responsen när hotet avtagit.

Tidsförloppet varierar: innat effektorrespons sker inom minuter till timmar, medan adaptiva effekter utvecklas över dagar och ger minnesförmåga som möjliggör snabbare svar vid återinfektion. Effektorresponsen lämnar ofta kvar minnesceller som förbättrar framtida försvar.