Höginkomstländerna

Höginkomstländerna är en ekonomisk grupp som definieras av Världsbanken som länder där bruttonationalinkomsten (GNI) per capita uppfyller en fastställd tröskel, beräknad i aktuella amerikanska dollar och justerad med Atlas-metoden. Tröskeln uppdateras årligen och varierar över tid, vilket gör klassifikationen dynamisk. Länder som uppfyller kravet räknas som höginkomstländer och gruppen speglar i stor utsträckning länder med avancerade ekonomier och hög levnadsstandard.

Gruppen omfattar vanligtvis ett stort antal välutvecklade länder i Nordamerika och Västeuropa samt flera snabbare växande ekonomier i Asien och Mellanöstern, exempelvis USA, Kanada, Japan, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Sverige, Norge, Australien, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. De flesta höginkomstländer är OECD-medlemmar, men inte alla; vissa höginkomstländer står utanför OECD-samarbetet.

Klassifikationen används för internationella jämförelser och i policyfrågor, biståndsplanering och ekonomisk analys. Vanliga kännetecken för höginkomstländer är hög produktivitet, diversifierade och moderna ekonomier, samt relativt höga värden på indikatorer som hälsa, utbildning och livskvalitet. Samtidigt tar GNI-per-capita inte hänsyn till inkomstfördelning, regionala skillnader inom landet eller levnadskostnader, vilket innebär att klassen ibland målar upp en förenklad bild av välståndet. Kritik riktas mot att tröskeln kan vara litet godtycklig och att kategorin inte fångar komplexa utvecklingsförhållanden.