Huvudpositionerna

Huvudpositionerna är ett begrepp som används för att beskriva orienteringen av huvudet i förhållande till kroppen eller sin omgivning. Termen förekommer inom flera områden, bland annat klinisk medicin, fysioterapi, ergonomi, odontologi och radiologi, där standardisering av huvudets vinklar och riktningar är viktig vid undersökningar, behandling och bildtagning.

De vanligaste huvudpositionerna är neutral eller naturlig huvudposition, flexion (huvudet böjs framåt), extension (huvudet böjs bakåt), rotation vänster och höger samt lateralflexion vänster och höger. Ofta uppstår kombinerade positioner, till exempel en kombination av neutral position och rotation. Begreppet används både för att beskriva dagsaktuell orientering och som mål i rehabiliterings- eller träningsprogram där patienten uppmanas att återgå till eller upprätthålla en specifik position.

Användningen av huvudpositionerna varierar mellan områden. Inom klinisk vård dokumenteras huvudets position vid neurologiska tester och bilddiagnostik, där rätt vinkel och synfält kan påverka bedömning och tolkning. Inom rehabilitering används övningar som syftar till att förbättra eller bibehålla en funktionell neutral position och minska muskelspänningar i nacken. Inom odontologi och radiologi används standardiserade huvudpositioner för att säkerställa jämförbarhet mellan bilder och analyser.

Etymologiskt består ordet av svenska huvud- 'head' och positionen 'position'. Begreppet är vanligt i svenskspråkiga medicinska och tekniska texter och har närbesläktade termer på andra språk, däribland översättningar som head position eller head posture.