Hemodynamiken

Hemodynamiken är studiet av blodets flöde, tryck och de krafter som påverkar blodförsörjningen till kroppens vävnader inom cirkulationssystemet. Den förenar fysiologi, fysiopatologi och klinisk bedömning för att förstå hur perfusion upprätthålls under olika tillstånd.

Centrala begrepp är kardiell output, CO, som är hjärtfrekvensen multiplicerad med slagvolymen. Medelartärtrycket, MAP, påverkas av CO och systemisk vaskulär resistans, SVR. Venös returnering avgörs av tryckgradienten mellan perifera vener och höger atrium samt venöst tonus och thoraxtryck. Arteriell resistans och mikrocirkulation formar hur blodet distribueras till olika vävnader.

Regleringen av hemodynamiken sker genom det autonoma nervsystemet, hormoner som noradrenalin, vasopressin och angiotensin II, samt lokal autoregulation i vävnaderna. Dessa mekanismer justerar hjärtfrekvens, kontraktilitet och kärltonus för att matcha syreleverans med efterfrågan och upprätthålla vital perfusion vid olika fysiologiska tillstånd.

Bedömning och mätning av hemodynamik används både invasivt och icke invasivt. Invasiva metoder inkluderar artärnål och central venös tryckmätning, medan icke invasiva tekniker omfattar ekokardiografi och Doppler. Viktiga parametrar är CO, slagvolym, SVR, MAP, centralt venöst tryck och syrgasbalans i blodet.

På klinisk nivå är onormal hemodynamik centralt vid tillstånd som hypovolemisk, distributiv och kardiogen chock, hjärtsvikt och arteriell hypertoni. Behandlingen syftar till att optimera perfusion genom att justera preload, afterload och kontraktilitet med vätska, vasopressorer och inotropa medel.