Gängmedlemskap

Gängmedlemskap avser det tillstånd där en person tillhör en grupp som uppfattas som ett gäng och där medlemskapet ofta är förknippat med delaktighet i eller stöd för gruppens verksamhet. Begreppet används vanligtvis om ungdomsgäng såväl som om lokala gäng till större, organiserade nätverk, och det kan innebära olika nivåer av samarbete med eller kontroll över kriminalitet, samt stark identifikation med gruppens normer och symboler.

Orsakerna till och mekanismerna bakom rekrytering till gänget varierar, men vanliga drivkrafter inkluderar behov av social tillhörighet, skydd, status och resurser i utsatta miljöer. Grupptryck, familjedelaktighet eller främlingsskap och begränsade framtidsutsikter kan göra medlemskap attraktivt eller oundvikligt för vissa unga människor. Varken kön, ålder eller etnisk bakgrund är entydiga skyddsfaktorer eller riskfaktorer, eftersom sammanhanget spelar en viktig roll.

Konsekvenserna av gängmedlemskap kan vara långtgående. Förutom påverkan på livsförväntningar och relationer kan medlemskapet medföra risk för våld, droger och andra brottsliga aktiviteter, samt rättsliga påföljder och social stigmatisering som gör det svårt att lämna gruppen senare. Det kan också innebära svårigheter på arbetsmarknaden och i bostadssökande.

Förebyggande insatser fokuserar på tidiga och breda sociala åtgärder: goda relationer i vårdnad, stöd i skolan och fritidsaktiviteter, samt tillgång till mentorer och positivt socialt kapital. Åtgärder riktade mot gäng inbegriper samarbeten mellan skola, socialtjänst och rättsväsende, samt program som främjar avhoppande och återanpassning i samhället. Forskning betonar att långsiktiga, helhetsorienterade insatser ofta är mest effektiva när de kombinerar utbildning, familjestöd och meningsfull sysselsättning.