GNSSsystemer

GNSSsystemer är system som används för positionsbestämning, navigering och tidssynkronisering över hela jordytan. Ett GNSS består av satelliter i omloppsbanor, markbaserade kontrollstationer och användarmottagare som tillsammans möjliggör positionsbestämning genom radioutsändningar och tidsstämplar. En mottagare beräknar position genom att mäta avstånd till flera satelliter och känna till deras banor och tid. För högre noggrannhet används ofta flera konstellationer samtidigt och olika korrigerings- eller augmentationssystem.

De fyra största globala systemen är GPS (USA), GLONASS (Ryssland), Galileo (EU) och BeiDou ( Kina). GPS var tidigt dominerande och har bred global användning. GLONASS har genomgått omfattande modernisering. Galileo siktar mot högre noggrannhet, öppen civil tillgång och ökat motstånd mot störningar. BeiDou har nått global täckning och kompletterar övriga system. Andra system som erbjuder regionalt stöd är NavIC (Indien) och QZSS (Japan), vilka förbättrar täckning och noggrannhet i specifika regioner.

GNSS-signalerna bär tids- och positionsinformation som mottagaren använder tillsammans med korrigeringar för att fastställa position och tid. För att förbättra noggrannhet och tillgänglighet används augmentationssystem som SBAS och regionala korrigeringstjänster: WAAS och EGNOS i väst, MSAS i Japan och GAGAN i Indien. Avancerade tekniker som precise point positioning och realtidskinematik används inom flera tillämpningar.

Användningsområden inkluderar navigering i transportsektorn, geodetisk och byggnadsverksamhet, telekommunikationer samt tidssynkronisering för finans, energi och nätverk. GNSS är dock utsatt för störningar och spoofing, varför multikonstellationer och säkerhetsskydd är viktiga för robusthet och tillförlitlighet.