Förskjutningsmätare

Förskjutningsmätare, även känd som en förskjutningssensor, är en anordning som används för att mäta den linjära eller vinkulära rörelsen av ett objekt. Dessa mätare omvandlar fysisk förskjutning till en elektrisk signal som kan tolkas och registreras. Principen för hur de fungerar varierar beroende på typen av sensor.

Vanliga typer av förskjutningsmätare inkluderar potentiometriska, induktiva (LVDT), kapacitiva och optiska sensorer. Potentiometriska mätare använder en rörlig kontakt som glider över ett resistivt element, vilket ger en utspänning proportionell mot positionen. LVDT (Linear Variable Differential Transformer) använder elektromagnetisk induktion för att mäta linjär förskjutning genom att inducera spänningar i primär- och sekundärspolar. Kapacitiva sensorer mäter förändringar i kapacitans mellan två eller flera elektroder när avståndet mellan dem ändras. Optiska förskjutningsmätare använder ljus, såsom lasrar, för att bestämma avstånd och rörelse, ofta genom interferometri eller tid-av-flykt-mätningar.

Förskjutningsmätare används i en mängd olika applikationer. Inom industri automation används de för att övervaka och kontrollera positionen på maskindelar, robotarmar och produktionslinjer. I bilindustrin kan de användas i bromssystem eller fjädringssystem. Inom medicinteknik kan de användas i diagnostisk utrustning eller i hjälpmedel. De återfinns också i mätinstrument för forskning och utveckling samt i konstruktionsövervakning för att mäta deformationer i byggnader och broar. Valet av förskjutningsmätare beror på krav som noggrannhet, mätområde, miljöförhållanden och kostnad.