Fokusbeteende

Fokusbeteende är ett begrepp inom svensk utbildningspsykologi som beskriver observerbara beteenden som indikerar att en person upprätthåller uppmärksamheten mot en uppgift och arbetar mot ett mål. Begreppet rör hur uppmärksamhet riktas och hur handlingar organiseras för att genomföra en uppgift enligt givna krav.

Principiellt innefattar fokusbeteende komponenter som hållbar uppmärksamhet, konsekvent arbetsinsats, förmåga att selektivt fokusera på relevant information, följsamhet mot instruktioner samt förmåga att filtrera bort distraktioner. Praktiska exempel kan vara en stabil kroppshållning, minimerad onödig rörelse, att fortsätta arbetet utan onödiga avbrott och att använda verktyg och material på ett ändamålsenligt sätt.

Bedömning och användning: I skolmiljö används fokusbeteende ofta som en del av observationer eller bedömningar av hur en elev deltar i en uppgift. Lärare och skolpsykologer kan använda checklistsor eller tidsbaserade observationer för att registrera andelen tid som spenderas on-task. Begreppet används ofta tillsammans med bedömningar av exekutiva funktioner och självreglering.

Fostran av fokusbeteende: Åtgärder för att stödja fokus innefattar tydliga rutiner och mål, en lugn klassrumsmiljö, strukturerade uppgifter, progressiv övning i uppmärksamhet och självreglering, samt strategier som paustekniker och målbaserad återkoppling.

Kritik och nyanser: Fokus på on-task-beteende riskerar att dölja intern förståelse eller motivation och kan påverkas av kulturella och individuella skillnader i hur fokus uppträder. En holistisk bedömning av lärande bör kombinera observation av beteende med mätning av förståelse, färdigheter och motivation.