Enkelbindning

Enkelbindning, eller enkel kovalent bindning, är en kemisk bindning där två atomer delar ett elektronpar. Bindningen uppstår vanligtvis som en sigma-bindning (σ) där elektronparet överlappar längs atomernas kärnaxel. Enkelbindningar är den vanligaste typen av kovalent bindning och utgör grunden för många organiska och oorganiska föreningar. I motsats till dubbelbindningar och trippelbindningar består enkelbindningen av ett enda delat elektronpar.

Bindningslängd och bindningsenergi varierar beroende på vilka atomer som deltar. Exempelvis har en kol–kol enkelbindning längden cirka 1,54 ångström och bindningsenergin cirka 347 kJ/mol. En kol–hydrogen enkelbindning är något längre och starkare upp mot cirka 1,09 ångström och cirka 413 kJ/mol. Polära enkelbindningar uppstår när diffensen i elektronegativitet mellan atomerna är betydande, exempelvis i väteklorid (H–Cl).

Rotation runt en enkelbindning är i allmänhet fri, eftersom bindningen består av en sigma-komponent utan pi-komponent. I vissa fall begränsas rotationen av resonans eller konjugation, eller av molekylens tredimensionella struktur (t.ex. i vissa amider eller aromatiska system).

Ur ett teoretiskt perspektiv beskrivs enkelbindningar både med Lewis-strukturens elektronpar och med molekylär orbital-teori där en sigma-bindning uppstår ur överlappning av huvud- eller valenselektroner. Antalet enkelbindningar mellan två atomer bestämmer deras bindningsordning (bond order = 1).