Enkelbindningar

Enkelbindningar är kovalenta bindningar där två atomer delar ett elektronpar. Denna delning ger upphov till en sigma-bindning (σ) genom end-to-end överlapp av orbitaler längs linjen mellan kärnorna. Enklare bindningar tillåter ofta rotation kring bindningen, vilket gör molekylerna flexibla. Atomer bildar enkelbindningar för att uppnå en stabil elektronkonfiguration.

Längd och styrka hos enkelbindningar varierar med atomernas storlek och elektronfördelning. Exempel på vanliga enkelsbindningar är H–H ungefär 74 pm, C–H ungefär 109 pm och C–C ungefär 154 pm. Bindningsenergi är energin som krävs för att bryta bindningen; H–H ligger runt 436 kJ/mol, C–H runt 413 kJ/mol och C–C runt 350 kJ/mol. Energi- och längdstrukturer påverkas av elektronnegativitet och hybridisering hos deltagande atomer.

Exempel på molekyler med enkelbindningar är vätegasen H2 (en H–H enkelbindning), metan CH4 (fyra C–H enkelbindningar) och etan C2H6 (en C–C enkelbindning mellan kolatomerna som länkar två kolatomer). Rotation kring enkelbindningar ger upphov till olika konformationer, som staggered och eclipsed i alkaner.

Jämfört med dubbel- och trippelbindningar innehåller enkelsbindningar endast sigma-bindningar och tillåter fri rotation, vilket ger större långtidsflexibilitet men oftast lägre bindningsstyrka per bindning. Enkelbindningar är vanliga i både organiska och oorganiska föreningar och utgör grunden för många molekylers form och egenskaper.

---