Diskusprolaps

Diskusprolaps är en ryggåkomma där nucleus pulposus, den gelösa kärnan i en intervertebral disc, tränger igenom annulus fibrosus och kan trycka på närliggande nervrötter i ryggradskanalen. Detta kan orsaka smärta och neurologiska symtom beroende på vilka nerver som påverkas. Tillståndet kan uppstå i ländryggen eller nacken, och orsaken är ofta en kombination av åldrande, degenerativa förändringar och belastningsfaktorer.

Anatomi och orsaker utgör grunden för diskusprolaps. Intervertebrala skivor fungerar som stötdämpare mellan vertebrae. Med åren försvagas annulus fibros och nucleus pulposus kan alkoholvattna och tryck oss igenom. Vanliga riskfaktorer inkluderar repetitivt tunga lyft, plötsliga vridningar, övervikt och rökning. Ländryggen är den vanligaste platsen, men även cervikala nivåer kan drabbas.

Symtom varierar beroende på placering och omfattning. Vanliga tecken är lokal ryggsmärta kombinerad med radikulär smärta som strålar ned i benet (ischias) eller armen, domningar, stickningar och svaghet i extremiteterna. Vid allvarliga fall kan smärta förvärras vid hosta eller nysning, och i vissa fall förlamning förekommer.

Diagnos baseras på klinisk erfarenhet och bilddiagnostik. MRI är vanligtvis gold standard för att påvisa en prolaps och bedöma nervrotspåverkan; CT kan användas vid kontraindikationer mot MRI. Behandling är oftast konservativ: vila, smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel, fysioterapi och träningsprogram. Epidurala steroidinjektioner kan övervägas vid långvariga symtom. Vid uttalade eller progressiva neurologiska symtom eller avsaknad av förbättring trots konservativ behandling kan kirurgisk åtgärd bli aktuell, oftast mikrodiscektomi.

Prognosen är generellt god för de flesta som får adekvat behandling. De flesta återfår funktion och minskar smärtan inom några veckor till månader. Förebyggande fokus ligger på regelbunden träning, god hållning, rätt lyftteknik och viktkontroll.