Diskriminerings

Diskriminering är behandling av en person eller grupp som innebär sämre möjligheter eller respekt än vad som ges till andra, ofta på grund av särskilda egenskaper eller tillhörigheter. Begreppet används i juridik och samhällsvetenskap för att beskriva beteenden och policyer som systematiskt missgynnar vissa grupper eller individer.

I Sverige regleras diskriminering främst av Diskrimineringslagen. Den förbjuder diskriminering i arbetslivet, utbildning, bostäder och tjänster, samt trakasserier och sexuella trakasserier. Skyddet omfattar flera grundförhållanden, bland annat kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, ålder, samt sexuell läggning. Skyddet mot diskriminering innebär också förbättrad likvärdighet i anställning och arbetsvillkor samt tillgång till olika samhällstjänster.

Former av diskriminering inkluderar direkt diskriminering, där en person behandlas sämre på grund av en skyddad egenskap, och indirekt diskriminering, där en till synes neutral regel får oproportionerligt negativa konsekvenser för en viss grupp. Vidare finns trakasserier och sexuella trakasserier kopplade till de skyddade områdena. Begreppet systemisk eller strukturell diskriminering betonar hur politiska och sociala institutioner kan skapa och förstärka ojämlikheter över tid.

Efterlevnad övervakas av Diskrimineringsombudsmannen (DO) och andra myndigheter. DO kan undersöka anmälningar, ge vägledning och driva rättsprocesser i vissa fall, samt arbeta förebyggande genom upplysning och policyarbete. Effekterna av diskriminering är ofta betydande, inklusive försämrad livskvalitet, ekonomiska nackdelar och begränsade livsval. Förebyggande åtgärder och inkluderande policies syftar till att säkerställa lika möjligheter och behandlingen av alla medborgare.