Blodsockernivån

Blodsockernivån är mängden glukos i blodet och ett viktigt mått på hur kroppen reglerar energi. I Sverige används huvudsakligen mmol/L; i andra länder rapporteras ofta mg/dL. Glukosnivåerna styrs av hormonerna insulin och glukagon samt leverns och musklernas glukoslagring.

Normalvärden hos friska vuxna är ungefär 4,0–5,5 mmol/L när man fastar. Två timmar efter en måltid är det vanligt att blodsockret understiger cirka 7,8 mmol/L. Översättningar till mg/dL är cirka 72–99 mg/dL (fastande) och under 140 mg/dL postprandial. Värden varierar beroende på ålder, graviditet och hälsa.

Insulin sänker blodsockret genom att främja glukosupptag i muskler och fettväv och hämma glukoneogenes i levern. Glukagon höjer det genom att stimulera levern att frisätta glukos. Små förändringar påverkas av matens sammansättning, motion, infektioner, stress och mediciner.

Blodsockernivån mäts vanligtvis med fingerstickstest för hemmabruk ( SMBG) eller i laboratoriet som plasmakoncentration. Vid kontinuerlig glukosmätning får man dygnet runt kurvor. Mätningar antecknas i mmol/L eller mg/dL.

Allvarlig hypoglykemi ses när blodsockret sjunker under cirka 3,9 mmol/L (70 mg/dL) och kan ge svettning, skakningar och förvirring eller medvetslöshet. Vid nivåer under cirka 2,8 mmol/L krävs akut behandling. Hyperglykemin definieras ofta som fastande över 7,0 mmol/L eller slumpmässiga värden över 11,1 mmol/L, vilket ökar risken för dehydrering och långsiktiga komplikationer vid kroniskt höga nivåer.

Blodsockernivån är central i diabetesbehandling och graviditetsövervakning. Långvarigt förhöjda nivåer ökar risken för ögonskador, njurskada, neuropati och hjärt-kärlsjukdom. Hur nivån följs och hur mål sätts varierar mellan individer.