blodsockret

Blodsockret, eller blodglukos, är koncentrationen av glukos i blodet. Glukos är kroppens viktigaste energikälla och är särskilt central för hjärnan. Blodsockernivåerna hålls normalt inom ett snävt intervall genom hormonell reglering, främst insulin och glukagon som produceras i bukspottkörteln, samt andra hormoner som påverkar leverns och vävnaders glukosproduktion.

Reglering av blodsockret sker framför allt mellan måltider och efter måltider. Efter en måltid ökar blodsockret och insulin gör att celler tar upp glukos och levern minskar produktionen av nytt glukos. Vid fasteperioder ökar glukagonfrisättningen och levern frisätter lagrad glukos genom glykogenolys och nybildning av glukos (glukoneogenes). Fysiskt arbete, stress och sjukdom kan också påverka nivåerna.

Mätning och enheter: Blodsockret mäts ofta i plasma och anges i mmol/L i de flesta länder i Europa och andra delar av världen, eller i mg/dL i USA. HbA1c används som långsiktigt mått på blodsockerkontroll under cirka tre månader.

Normala nivåer finns som ungefärliga referensvärden: fasting cirka 4,0–5,5 mmol/L (ca 72–99 mg/dL); två timmar efter måltid ofta under 7,8 mmol/L (cirka 140 mg/dL). Witness: värden kan variera mellan laboratorier och individer.

Hypoglykemi definieras ofta som blodsocker under cirka 3,9 mmol/L (70 mg/dL) eller lägre med symptom och kan kräva snabb kolhydratåtgärd eller glucagon vid allvarlig påverkan. Hyperglykemin innebär förhöjt blodsocker och kan vid långvarig påverkan leda till de kännetecknande komplikationerna.

Långsiktiga konsekvenser av kroniskt högt blodsocker inkluderar ökad risk för retinopati, nefropati, neuropati och kardiovaskulära sjukdomar. Behandling och övervakning omfattar kost, fysisk aktivitet, läkemedel och regelbunden mätning, särskilt hos personer med diabetes.