Antibiotikagrupper

Antibiotikagrupper är kategorier av antibiotika som definieras utifrån gemensam kemisk struktur, mekanism för verkan eller spektrum. Att känna till grupperna underlättar förståelsen av hur läkemedlen verkar, vilka infektioner de lämpar sig för och hur resistens kan uppkomma.

En vanlig uppdelning baseras på verkningsmekanism. Cellväggssynteshämmare, som beta-laktamer (penicilliner, cefalosporiner, karbapenemer) och glykopeptider (vancomycin), förhindrar cellskelettet hos bakterier. Proteinsynteshämmare inkluderar aminoglykosider (t.ex. gentamicin), makrolider (t.ex. azitromycin), tetracykliner och lincosamider. Nukleinsyra-synteshämmare omfattar fluoroquinoloner (t.ex. ciprofloxacin) och rifamyciner. Folsyrasynteshämmare som sulfonamider i kombination med trimetoprim används vid olika bakteriella infektioner. Andra viktiga mekanismer finns inom membranstörande läkemedel som polymyxiner och lipopeptider (t.ex. daptomycin).

En annan viktig klassificering är efter spektrum. Smal- eller smalspektrum antibiotika verkar främst mot ett fåtal mikroorganismer, medan bredspektrummedel påverkar en bredare uppsättning arter. Användningen av bredspektrumläkemedel ökar risken för störningar i normalfloran och utveckling av resistens.

Resistens och antibiotikaanvändning är starkt kopplade till sjukvårdspraxis. För att bromsa resistens är målet att välja den mest smalare effektiva gruppen, följa lokala resistensdata och anpassa behandling efter infektionstyp och patient. Antibiotikastyrning och riktlinjer betonar snabb och korrekt initial behandling följt av nedtrappning när möjligt.