nedtrappning

Nedtrappning, eller tapering, är en planerad och gradvis reduktion av en medicindos med målet att avsluta behandlingen på ett säkert sätt och samtidigt minimera abstinens- eller återfallsbesvär. Den används vid långtidsbehandling med läkemedel där plötsliga utsättningar kan vara skadliga eller mycket obehagliga, exempelvis bensodiazepiner, antidepressiva, opioider, kortikosteroider, vissa blodtrycks- eller psykiatriska läkemedel samt sömn- eller smärtstillande medel.

Huvudprinciper är individuell anpassning och försiktig takt. Den exakta hastigheten varierar beroende av läkemedel, behandlingslängd och patientens situation. Vanliga strategier innefattar små minskningar av den dagliga dosen varar över veckor eller månader, övergång till längre verkningstider eller förflyttning till mindre frekventa intag. I vissa fall används stegvise dosminskningar, där den totala dosen minskar med relativt små steg varje gång.

Övervakning och stöd är centrala. En tydlig plan bör upprättas i samarbete med vårdgivare, inklusive mål, tidsramar och hur man hanterar eventuell återgång av symtom. Det kan vara hjälpsamt att föra en symptomdagbok och regelbundet följa upp. Om betydande abstinenssymtom eller försämring uppstår kan tempot sänkas eller behandlingen tillfälligt återupptas på en högre dos.

Risker och särskilda grupper bör beaktas. Abstinenssymtom, återfall i sjukdom och psykosomatiska effekter kan förekomma. Äldre, gravida, barn eller personer med samsjuklighet kräver särskild försiktighet. Särskilda läkemedel, som bensodiazepiner och kortikosteroider, har ofta behov av mycket långsamt och noggrant anpassat nedtrappningsförlopp. Rådgivning bör sökas hos vårdgivare före och under nedtrappning.