Angstresponsen

Angstresponsen är den integrerade fysiologiska, kognitiva och beteendemässiga reaktionen på upplevd hot- eller ångestframkallande stimulans. Den är evolutionärt viktig för snabb handling men kan bli maladaptiv när den är överdriven, ihållande eller feltolkad.

Fysiologiska komponenter: sympatisk aktivering med ökad puls, snabbare andning, svettning och pupillförstoring; HPA-axeln med frisättning av kortisol. Kognitivt domineras av hotbedömningar och uppmärksamhet mot faror; ofta rörande katastroftänk eller oro. Beteendemässigt förekommer undvikande, säkerhetsbeteenden och flykt- eller frysreaktioner.

Neurobiologi: amygdala centralt för snabb rädslebearbetning; prefrontal cortex och anterior cingulate cortex bidrar till reglering. Insula integrerar kroppsliga signaler, hippocampus kontextualiserar minnen, medan locus coeruleus och andra noradrenerga system bidrar till arousal.

Faser och variation: anticipatorisk ångest före hotet; akut rädsla vid exponering; återhämtning och nedreglering av arousal. Hos vissa människor kan angstresponsen bidra till ångestsyndrom när den blir för stark, långvarig eller generaliserad.

Betydelse och behandling: bedömning görs ofta med klinisk intervju och självskattningsskalor; behandlingen fokuserar på att reglera arousal och ångest via kognitiv beteendeterapi, exponering, mindfulness och stresshantering. Läkemedel, särskilt SSRI/SNRI, kan övervägas vid behov. Livsstil och sömnhälsa spelar också en roll.