Andningsinsufficiens

Andningsinsufficiens är ett tillstånd där kroppens andningssystem inte längre upprätthåller tillräcklig ventilation eller gasutbyte. Det leder ofta till hypoxemi (lågt syre i blodet) och/eller hyperkapni (högt koldioxid) samt syrabasrubbning. Tillståndet kan vara akut eller kroniskt och kräver ofta snabb medicinsk utvärdering.

Orsakerna är många och kan vara akuta eller kroniska. Vanliga orsaker inkluderar allvarlig pneumoni eller ARDS, försämring av kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), hjärtsvikt eller lungödem, neuromuskulära sjukdomar (till exempel Guillain-Barré eller myasthenia gravis), CNS-påverkan eller andningsdämpning av läkemedel, samt obesitas-hypoventilationssyndrom. Andra tillstånd som kan bidra är trauma mot bröstkorg eller luftvägar, sepsis och kardiopulmonell sjukdom.

Patofysiologi och klassificering: Andningeninsufficiens uppstår när ventilation eller gasutbyte inte möter kroppens behov. Den delas ofta in i Typ I (hypoxemisk) där PaO2 vanligtvis är <60 mmHg med normal eller lågt PaCO2, och Typ II (hyperkapnisk) där PaCO2 är >50 mmHg och ofta kombinerad med acidosis. Orsaken kan vara V/Q-mismatch, diffusionstörning eller shunt.

Symtom och diagnostik: Vanliga tecken är ökad andningsfrekvens, andnöd, trötthet och i svåra fall förändrat medvetande. Diagnostiken baseras på arteriell blodgas (ABG) som visar lågt PaO2 och/eller förhöjt PaCO2 samt syrabasrubbning, måttlighet och syrgasmättnad. Bilddiagnostik, klinisk bedömning och övervakning på intensivvården används för att avgöra allvarlighetsgraden.

Behandling och prognos: Behandlingen syftar till att säkra luftvägen, förbättra syremättnad och ventilation samt behandla bakomliggande orsak. I mildare fall kan icke-invasiv ventilation (NIV) räcka; vid behov ges invasiv ventilation via endotrakeal intubation. Patienten övervakas på intensivvården med stödåtgärder och behandling mot komplikationer. Prognos varierar beroende på orsak och snabbhet i behandlingen; förebyggande åtgärder och optimal kronisk sjukdomshantering minskar risken för upprepade episoder.