Aminosyror

Aminosyror är organiska föreningar som är byggstenar för proteiner. Varje aminosyra har ett kolcentrum som binder en aminogrupp (-NH2), en karboxylgrupp (-COOH), ett väte och en sidokedja (R). Vid fysiologiskt pH föreligger de vanligtvis som zwitterjoner. De flesta aminosyror förekommer i L-form i proteiner, medan D-formen finns i vissa andra ämnen. Det finns 20 standardaminosyror som kodas av den genetiska koden och används som byggstenar i proteiner. De kopplas samman genom peptidbindningar i en kondensationsreaktion och bildar polypeptider som veckas till funktionella proteiner.

Essentiella aminosyror: kroppen kan inte bilda dem och de måste tillföras med kosten. Hos vuxna anses nio aminosyror vara essentiella: histidin, isoleucin, leucin, lisin, metionin, fenylalanin, treonin, tryptofan och valin. Histidin anses särskilt viktigt hos barn; hos vuxna varierar behovet. Resterande aminosyror är icke-essentiella och syntetiseras av kroppen. Vissa är så kallat konditionellt nödvändiga vid sjukdom eller stress.

Funktioner och metabolism: aminosyror utgör byggstenar för proteiner och enzymer och fungerar som prekursorer till signalsubstanser och metabola föreningar. I kroppen kan överskott av aminosyror omvandlas till energi; kvävet avlägsnas via ureacykeln i levern. Många aminosyror genomgår transaminering med alfa-ketoglutarat och bildar glutamat samt olika metaboliter; vissa följer glukogena eller ketogena vägar.

Kost och näring: kosten måste ge de essentiella aminosyrorna; animaliska livsmedel såsom kött, fisk, ägg och mjölk innehåller alla nio essentiella aminosyror i balans. Växtbaserade proteinkällor kan sakna en eller flera essentiella aminosyror i en enskild källa men kompletteras ofta genom att kombinera olika livsmedel. Proteinkvalitet bedöms ofta med PDCAAS eller DIAAS.

Användning och klinisk betydelse: brist på essentiella aminosyror kan leda till tillväxtstörningar, nedsatt immunförsvar och försämrad vävnadsreparation. Aminosyror används inom näringslära, kosttillskott och läkemedelsutveckling och studeras kontinuerligt inom biomedicin.